ur hjärnspöken

Hennes blick var tom när jag frågade hur hon mådde. Det var som att ingenting fanns där inne. Jag känner inte igen Mia längre. Jag känner inte igen min egen dotter. Hon som har varit full av liv och glädje. Den Mia är borta. Jag vet inte vem det är som ligger i min dotters säng, inte är det min Mia i alla fall.
    Doktor Persson antecknade och nickade, hummade och frågade massa frågor. Petra fortsatte att svara på frågor om sin dotter samtidigt som hon grät.
”Hjälp mig att få tillbaka min dotter”, sa Petra vädjande. ”Jag klarar inte det här längre”.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0