tovekills

...På skolgården står jag och puttar lite småsten med mina redan smutsiga skor. Jag står i ett hörn och kollar på när mina klasskompisar springer runt och spelar fotboll, står i en klump och fnissar eller spelar kort. Alla har någon att vara med. Förutom jag. Jag är ensam, jag är alltid ensam. Jag sätter mig på en bänk och väntar tills det ringer in. Stegen är alltid lika tunga, som två cementpelare som jag försöker få med mig. Det är näst intill omöjligt.
Inne i klassrummet har vi alla varsin bänk med lock där man får ha sina skolböcker, block och pennor. Jag har satt upp små post-it lappar med ritade gubbar som ler. Allt för att påminna mig själv om att le, i alla fall ibland.