utdrag

När det gror och biter, svider och krafsar innanför huden. När huvudet värker, armar och ben är tunga och hjärtat, vener och artärer känns som bly. Hur kan man då vara stark? Hur kan man möjligen vara stark när ingen liten bit alls av hela kroppen vill fungera som den ska? Går det ens? Går man aldrig sönder? Exploderar man aldrig i tusen bitar som någon sedan får komma och sopa upp och slänga alla skärvor i en soptunna? Att överleva den exploderande känslan, att man spricker och går isär, DET är att vara stark.
Och det är aldrig någon som exploderar. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0